Livet startar vid 50

Den här sommaren har jag tagit det lugnt jag kände i våras att det höll på att bli lite jobbigt för min kropp med värk och sömnbrist. Därför har jag gjort en massa prioriteringar och bara lagt tid på det som jag verkligen velat och som jag känt mig tvungen till. Men nu är jag på gång igen. Nu håller jag på att städa i lägenheten för om några dagar kommer en ungdomsorkester hit till stan och hälsar på så jag har lovat att ta hand om minst 2 tonåringar. Det kan ju liva upp en hel del här hemma i en vecka. Det blir massor med spelande för dem och andra aktiviteter. Jag och min son ska vara med på det vi kan.

Så var det dags igen att summera denna veckas händelser. Jag startade med en matförgiftning för en vecka sedan och blev riktigt risig i magen. Efter ett dygn började jag må bättre och hade två lediga dagar tisdag och onsdag. Jag började då med något som jag borde har gjort länge. Städning är inte prio 1 hemma hos mig. det enda rum som brukar se någotsånär ut i är min tonårssons, Han sitter bara vid datorn eller pluggar så där blir det aldrig rörigt. Det gör det däremot i resten av mitt hem och då är det givetvis så att det måste vara jag som ställer till det också. När jag fyllde 50 i höstas så fick jag en mycket fin present av mina barn. De gjorde en home makeover i mitt vardagsrum. Det är där jag i alla fall försökt hålla ordning sedan dess. Problemet är bara vart man ska göra av allt som man drar med fram och tillbaka till danskvällarna, kläder som tvättats och som jag inte haft tid att ta rätt på, post och reklam som ramlar in som jag inte hinner kolla. Sopsorteringen som jag inte vet vart jag ska förvara innan jag hinner köra iväg det till någon sopstation. Med andra ord så fylls resten av mitt hem med en massa saker som jag egentligen inte har plats för. Det vanligaste är att jag kastar in det i min gamla bokhylla i sovrummet eller trycker in det i garderoben där som är enda skåpet med en massa hyllor. Dessutom så hade klädkammaren fyllts till bredden så jag kom inte in där längre och det var den största anledningen till att alla tvättade kläder nu började bli liggandes i mitt fina vardagsrum. Nu var de således hög tid att göra något åt detta. Jag började med att städa i klädkammaren och sedan röjde jag ut allt från skåp och hyllor i sovrummet. Så här så det ut på tisdag f.m.

Det är nu nästan helt klart där och så snart jag fått ordning på det sista så ska jag ta lite nya bilder.

Jag var trött på kvällen och lite osäker på hur magen skulle sköta sig så jag hade svårt för att bestämma mig om jag skulle göra en resa till stockholm på onsdag eller inte. Det var dags för min son som jobbar på båt att lägga till där igen. Beslutet att fara tog jag när jag vaknade kl 04.30 och kände mig pigg!! det brukar aldrig hända mig så nu tog jag tillfället i akt och steg upp tidigt så jag var i Stockholm och åt frukost kl 09. Det blev några timmars väntan där och promenerande på stan. Massor av steg till stegtävlingens sista vecka. När klockan var 13 skulle jag få träffa grabben. Den här gången blev mötet mera avslappnat för vi skulle ses utanför och så var det inte så länge sedan vi sågs. Dessutom så vet jag att det bara är ett par veckor kvar nu tills han mönstrar av. Vi gick på gamla stan och åt lunch där och hans flickvän fick handla lite souvenirer. Hon är från Peru och det var första gången jag träffade henne. En mycket söt och trevlig tjej. Synd om dem att de inte får ses sen på några månader minst.



Det var en stolt mamma också. När vi gick på stan så mötte vi en av fartygets befäl med fru. Han berömde Andreas och sa att det var den bästa han hade på båten. Jag tackade och kände mig oerhört glad för hans skull.

När vi sagt hej till varandra så for jag vidare till Djurgården occh Gröna lund. Där promenerade jag till en plats där jag tänkte att det kanske fanns något utkikstorn eller liknande. Det är en liten ö som heter Beckholmen, det kan jag varmt rekomendera andra som åker dit att besöka. Det var ett hanmområde och en kulle med en liten skog. Jag såg en gammal stentrapp och en liten stig rakt upp i skogen så där promenarade jag. Då jag närmade mig toppen såg jag att det var ett stort gult hus där och ett långt trästaket runt hela toppen. Jag försökte gå förbi huset och bort mot staketet som var beväxt med en massa buskar och jag kunde inte se någon öppning. Då hör jag en kvinna ropa bakom mig att jag ska gå därifrån för jag var på privat mark. Jag förklarade och bad mycket om ursäkt. Hon förklarade att jag kunde gå ut genom grinden på gården så fanns det en stig där på utsidan av staketet. Detta ledde till en mycket fin träbro där man kunde stå och se över stockholm och stadsgårdskajen. Där låg då Epress klar för att avgå igen.

I förra blogginlägget skrev jag om att jag tog en liten paus från skrivandet. Detta inlägg handlade egentligen om förra veckan. Det är en annan orsak till att jag inte skrivit något denna vecka. Jag vet inte vad som orsakar det hela men det började kännas obehagligt i bröstet på mig för någon vecka sedan. Jag gick och klagade på jobbet hela förra helgen och mina kollegor sa till mig att jag borde söka för det och se så det inte var något farligt. På måndag när jag hade kastat i mig maten på en kvart och satt mig och jobbade igen så hände det något. Jag trodde verkligen att jag skulle dö. En intensiv smärta i bröstet och hjärtklappning, sedan strålade det upp mot halsen och vänster sida ut mot armen. Jag kunde inte andas och kände hur det började svartna för ögonen på mig. Jag tänkte att nu är det slut. Hjärtat stannar. Så släppte det och jag hade bara smärtan kvar i en enda punkt i bröstet där jag känt mig öm hela tiden i en vecka. När jag lugnat mig lite så ringde jag till vårdcentralen och en f.d. kollega till mig sa att jag skulle gå dit direkt. Jag tassade iväg de få metrarna vi har till vårdcentralen och blev väl omhändertagen. Läkaren undersökte mig direkt och bestämde att jag skulle kollas upp lite mer. De ringde efter en ambulans som kom med blåljus.

Efter alla prover och undersökningar, 5 timmar på akuten och ett möte med en medicinläkare så kunde jag knalla iväg till busstationen i karlstad och åka hem igen med ett recept på Omeprazol. Jag ska testa detta magsårsläkemedel för att se om det kan vara uppstötningar som retar och smärtar. Det är inte helt ovanligt så nu provar jag mig fram lite.

Det är klart att när man ställs inför faktum att det kan vara något krångel med hjärtat så blir man rädd. Jag kände mig en aning omskakad och eftertänksam. Det kanske inte går att jobba heltid, ägna 4 timmar per dygn till sitt företag, dansa 4 kvällar per vecka och vara ensamstående tonårsmamma. Något måste jag nog göra avkall på en tid så jag började med att lägga bort allt utom att vara morsa för det kan jag inte få hjälp med. Det vore ju enkelt om han hade en far men han har bara sitt ansvar på papper. Vete tusan varför han överhudtaget vill ha gemensam vårdnad när han bor på andra sidan klotet och inte ens vill träffa honom när han är i landet bara för att han råkade ha feber! Han försöker visa sin vilja att bry sig genom genom att köpa en väska full med kläder som han tar hit men de är i fel storlek och inte alls något som grabben gillar så nu har jag 2 årsförbrukningar kläder liggandes som aldrig blivit använda att försöka bli av med på Blocket eller Tradera!

Det finns äldre syskon som grabben kan vara hos om han vill och de tar hand om honom men de har ju sitt eget liv och jag kan inte lasta över syskon på dem. Tur att grabben är otroligt duktig och inte alls krävande. Han har faktiskt varit oerhört trevlig och social nu när jag varit hemma och sjuk. Jag är mycket tacksam för att jag har honom här. Jag älskar mina barn och har afktiskt väldigt svårt att förstå hur deras far har kunnat överge dem som han gjort.

Nu har jag vilat några dagar men fuskade och gick på företagets sommarfest i torsdags. Jag funderade länge på hur jag skulle göra men bestämde mig för att gå dit. Jag var orolig att ledningen skulle se snett på mig om jag kom dit fast jag var sjukskriven. Det ser ju faktiskt väldigt illa ut att gå på fest när man inte går till jobbet. Nu måste jag säga att jag har de bästa ledarna man kan tänka sig för t.o.m. vår VD stöttade mig och sa bestämt ifrån att jag skulle vara rädd om mig för att mina barn behöver mig. Det var inte vad jag hade väntat mig att få höra men jag kände mig glad för att ha gått iväg på festen för då fick jag än en gång bekräftat vilka otroligt bra kollegor och medarbetare jag har som verkligen bryr sig om varandra. Nu har jag vilat ett par dagar till. Det känns inte helt ok men jag har ändå friskanmält mig. Jag tror att jag kan jobba på måndag om jag inte blir sämre igen.

Oj vad mycket det är man ska kunna. Igår vaknade jag sent efter en väldigt trevlig sen kväll innan. Min syster kom hem till mig och vi satte oss ner för att kolla på bokföringen av mitt företags ekonomi. Jag kan inte detta men hon har nyss utbildat sig så vi satte oss tillsammans och började med att lägga in allt för första halvåret 2010. Det kändes som att jag hade med det mesta och det ska nog gå att få ordning på siffrorna så småningom. Det är positivt när det är negativt och vise versa, ja det här är en hel vetenskap men nu har vi skrivit in både debet och kredit.

När min familj hade tackat för maten på fredag kväll och åkt så bestämde jag med ena grabben att han skulle få köra mig till Harrys i Karlskoga. Jag ville gå ut och se om det fanns någon trevlig sällskaplig man där och tänk det gjorde det. Det var bara ett 50 tal personer som hade lyckats leta sig dit för att dansa till Bhonus.  Sonen kunde åka hem eftersom han inte alls hade kul. Det är väl surt när mamman fixar en dejt på krogen men han inte hittar någon ens i närheten av sin egen ålder att dansa eller prata med. Jag fick skjuts hem av denna kille i stället. Vi är gamla bekanta från dansen och han är en verkligt god vän. Det var just vad jag behövde, att få umgås med honom några timmar. Det roligaste av allt var ändå att när han kom in på Harrys så kände han inte igen mig. Jag vinkade med flaskan jag drack ur och skålade. Han tittade undrande vad det var för någon som var intresserad av honom ;) Det var först när han fick syn på min son som han räknade ut att det var jag.

Vi dansade lite och pratade massor. Tiden går fort när man har kul. Detta var min första träff med en kille på länge. Det kändes tryggt att träffa någon som man redan känner och vet att man kan lita på. Han var nykter och jag hade inte druckit några stora mängder heller så vi skulle inte behöva skylla på alkohol om det hände något oplanerat denna kväll. Nu vet jag att jag faktiskt fixar att dejta igen. Detta var den bekräftelse jag behövde för att våga ta steget att träffa någon ny man. Det är så många som berömt mitt utseende nu efter stylingen med Trinny och Susannah så jag känner att jag faktiskt duger. Det är ju nu livet startat.

Det blev en sen natt och jag stod inte i trapphuset hemma förrän kl. 04. Då jag skulle öppna dörren märkte jag att jag glömt min nyckel hemma då jag for. Naturligtvis så hade min hemmavarande yngsta grabb låst. Jag funderade ett tag på om jag skulle ha gått ut i bilen och lagt mig några timmar men så bestämde jag mig för att väcka grabben i stället. Jag ringde på hans mobil och han fick knalla upp mitt i natten. In kom jag och sen somnade jag skönt.

Efter att ha städat klart och fixat till en middag med oxfilé, potatis och jordgubbar till dessert så var det bara att släppa in familjen att sätta sig till bords. Det var några månader sedan som mitt barnbarn var här. Då kunde han inte ens krypa men nu springer han och öppnar dörrar själv. Jag har inte riktigt kommit i fas med honom än. Det var inte ett barnvänligt hem han kom till så det blev till att jaga efter en vilding som ville röra allt men absolut inte sitta och äta.

Förra gången jag bjöd på mat så spydde han av att han inte tyckte om potatisen. Nu vet jag att han lärt sig äta det men tänkte att jag skulle fixa en speciell måltid åt honom som var lite lättare att få i sig och inte stekt. Jag körde lite oxfilé i mixern med lök och rullade till små frikadeller. Kokade potatis skuren i småbitar skållade tomat som jag skalade och mixade. Sen kokade jag ihop potatis, frikadeller och krossade tomat. Det blev smakrikt och gott. Sedan silade jag av allt och redde detta med lite majsenamjöl och vispgrädde. Han fick mosad potatis med frikadeller och gräddsås. Både jag och mamman provsmakade och det var verkligen gott. Men inte ville han äta. Han hade inte tid och så gör det ont i munnen för han får tänder. Däremot så smakade det riktigt gott med jordgubbar som han åt för första gången.