Livet startar vid 50

Det här blir en lång blogg för jag vill berätta om min fantastiska dag i filmhuset på Gärdet i Stockholm.

Alla som känner mig vet hur pigg jag är kl. 05:30 på morgonen. Ni som däremot inte gör det ska jag berätta för att jag brukar vara halvdöd. Före 11 kaffet är det inte så stor idé att försöka få mig att le. Jag skulle hinna duscha, packa klart på en timme. Upp kommer jag alltid men det var en usel start denna dag. Min mage var inte med mig. Efter några dagar med feber och ont i halsen tidigare så hade detta lilla virus lyckats vandra vidare ner till magen. Det startade med magknip efter ett glas juice och en macka. Dessutom så hade jag fortfarande rikliga blödningar och hade lyckats blöda ner halva hotellsängen. Migränen kom som ett brev på posten och dagens första dos med migränmedicinen hade jag hunnit ta redan på natten. Tur var väl det för annars hade jag nog kräkts också.  Jag började bli riktigt orolig för hur denna dag skulle gå. Taxin hämtade upp oss på hotellet klockan 07:15 och då hade jag redan hunnit vara på toa 4 gånger. Jag var helt tom i magen och fruktansvärt trött.

Vi var framme vid filmhuset och visades den korridor där vi skulle förvara våra väskor och ytterkläder under hela dagen. Alla jobbade febrilt med förberedelser. Sen startade det ena momentet efter det andra. Först var det fotografering i våra gamla kläder. Vi skulle ha samma på oss som vi hade då vi mötte Trinny och Susannah i karlstad. När detta var klart så skulle vi in på något som kallas fitting. Det var provning av kläder för att vi skulle få rätt storlekar. Först blev jag tilldelad ett par Magic pants det är ett par underbyxor som liknar cykelbyxor men är väldigt tighta så att man verkligen drar in allt som går. Vi fick inte se resten av provningen utan de satte på oss ögonbindel. Jag började verkligen undra vad det skulle bli när de var 3 personer som fick ta i för att knäppa ett par byxor på mig. Jag försökte protestera men de gav sig inte. Sedan fick jag på mig en kort klänning som slutade vid Vagnhärad, stationen före Trosa. Jag tänkte att det här blir säkert riktigt sexigt. Det var ju vad jag bett om så det är väl bara att bita i det sura äpplet och låta dem hållas.

När alla var klara med fittingen var det dags för oss att samlas inne i studion för då startade filminspelningen med Trinny och Susannah. Vi fick stå i en halvcirkel och så plockade de fram en i taget. När de berättade vad de skulle göra med oss så fick vi hålla för öronen. Alla andra visste vad man skulle få för styling men man visste det inte själv. Sen startade allt. Vi fick inte gå ut utan att tala om för Frida som hela tiden höll i allt. Inga speglar fanns och vi fick be om lov att få gå på toaletten och då följde de med till dörren för att kolla så vi inte försvann.

I många timmar fick vi vår styling. Mig satte de i frisörstolen direkt och där var jag inte klar innan kl. 15. Först gjorde en färgning som måste ha varit en blekning för den satt i väldigt länge. När det var klart satte de i en ny färg i en massa aluminiumfolie bitar över hela skallen. Jag lyckades få lov att gå på toa med håret vackert uppsatt och ena kamerakillen var snäll och tyckte att jag verkligen hade blivit vacker. Han skulle ha velat använda mig som kameralänk sa han. De var väldigt trevliga och hade massor med humor hela tiden. Det var lätt att jobba med dem.

Jag lovar att det var gott med lite mat då jag äntligen var klar med mitt hår. Jag hade under hela dagen där hunnit på i mig ett glas saft och en kopp kaffe. De såg att jag började bli skakig och kom in i studion med lite paj åt mig. Det var minst sagt välbehövligt då.

Sedan blev det sminkning och här såg man mer av vad de använde för färger. Jag fick lära mig vad jag passade i och har alltid använt färger som jag inte alls skulle ha. Nu fick jag hjälp att sminka så det lyfte fram mina ögon. Läpparna valde de också en ny glans på.

Vi fick med oss hem en påse från Maybelline med några av de produkter som passade för oss.
Ögonskugga färg 337
Läppgland nr 130
Nagellack nr 261


Till sist var det dags för att prova ut kläder. Vi hade delats upp i 2 grupper och jag blev stylad av Susannah. Hon hjälpte mig att välja kläder för catwalken. Jag hade hela tiden trott att vi skulle få ha de kläder som de provade på oss med ögonbindel. Så var det inte alls utan jag fick prova några klänningar och den sista hon plockade fram åt mig var en underbart vacker långklänning. Den fick sys om lite så den passade. Skorna var ett par beiga med både platå och hög klack. Jag ska visa mina ben och använda klänning med armarna bara. För att bära upp klänningen snyggt visade hon mig mycket hur jag skulle stäcka på mig och tänka på hållningen. Jag tror vi var helt överens i alla utom skorna. Den modellen skulle jag aldrig köpa. De var dessutom mycket svåra för mig att gå i.

Nu var det strax klart med hela stylningen och jag var mycket nyfiken givetvis på hur jag såg ut. Vi hade fortfarande inte fått se och alla var nervösa inför catwalken där våra nära och kära satt och väntade på att vi skulle komma fram och visa oss. Jag hade börjat må bra igen och nu kändes det som att jag har välden framför mina fötter, nu var det snart dags att få visa upp mitt nya jag för publiken, svenska folket i TV och inte minst för mig själv. Hur skulle reaktionen bli?

Trinny och Susannah stylar om Sverige och jag är en av dem som haffades på stan i Karlstad. De hade lovat ge mig en styling för att bli sexig. Att vara 50 år och singel är inte det lättaste. Vem vill dejta någon som fött 5 barn och alltid jobbar sig trött så påsarna hänger under ögonen. Nu skulle de hjälpa mig att locka fram det som männen vill se hos mig. Efter många års dejtande så har jag insett att det inte finns något som jag lyckas fånga blickarna med längre än möjligen några timmar. Det funkar fint att tända elden på PRO danser och hos raggarsugna män ute på krogen. Med onödigt mycket alkohol eller potensstimulerande läkemedel har jag lyckats bra,,, men det vore mycket trevligare om det lyckades många gånger med samma kille och då menar jag inte nödvändigtvis samma dag.

Något verkar saknas för även om männen jag dejtat lever som singlar, säger att de vill träffa mig, de vet vem jag är, våra träffar har varit bra och välplanerade så är det snopet att bli visad på dörren efter frukost och aldrig mer inviterad till en ny dejt. Jag förstår att det handlat om sexuell tillfredsställelse med någon som man kan lita på. Det har varit fina möten som vi båda längtat efter. Men när trofén vunnits efter hård kamp om att vinna mina känslor så vaknar jag upp till verkligheten dagen efter. Killen attraheras inte av mig längre och ber mig stanna kvar eller komma tillbaka igen. Att ständigt inse att man duger till att höra av sig till vid behov får mig att känna mig som en tablett Viagra. Den fungerar tills den är förverkad efter natten. Förhoppningvis så plockar han fram sin lilla ask igen från byrålådan när han får tid igen för ett möte på hans villkor. Nu är detta lagt till handlingarna och mitt nya liv har just startat.

Min förhoppning är att bli hjälpt att kunna visa mig som en sexig kvinna som någon skulle vilja bli glad av att vakna tillsammans med och känna sig glad över. Jag vill att han ska gilla att se mig hela dagen även med kläderna på. En man som bryr sig om att uppvakta mig och ger mig sin uppmärksamhet är värd att göra sig fin och sexig för. Jag blir ju själv glad om den jag träffar bryr sig om hur han ser ut för min skull. Den killen jag dejtar ska inte behöva skämmas över att gå på stan tillsammans med mig.

Vad gör man en kväll innan det är dags att genomgå en styling av Trinny och Susannah? Tåget anlände Stockholms station kl. 22 och min syster Lena som nyss flyttat dit igen mötte upp oss. Tack syrran och lycka till med ditt nya jobb på Taxi 020.



Vi stuvade in bilen full och lät henne ta oss till Clarion hotel på söder. Jag hade blivit hungrig så det smakade fint med en öl och macka. Det fanns en bar med hyllor högt upp efter väggen och en stege för bartendern att klättra på när man skulle ha något på de övre hyllorna. Jag kunde inte hjälpa det men plötsligt blev jag väldigt sugen på en likör 43 till kaffet. Man måste ju få ta chansen att se när killen klättrar på väggen för att få servera mig lite likör. Men det var inget som imponerade så jag klarade mig fint med en stegklättring denna kväll.

Efter en stund ser vi två killar komma in och gå fram till incheckningsdisken. Någon säger att där kom Alexander från Let´s Dance. Jag kunde inte se på så långt håll så jag var tvungen att gå fram och kolla. Jag frågade om det inte var Alexander och jo men visst var det lilla norska Ryback som var där stressad för att ge sig ut igen. Han har det inte lätt nu att träna in bugg den här veckan. Det borde jag ha erbjudit mig att hjälpa honom med. En liten lyckokram fick han i alla fall. Syrran fick tag på en kamera men tyvärr inte min. Den bilden lär jag väl aldrig få tag på.

Kvällen slutade sent men jag somnade som en stock efter en lång intensiv dag.