Livet startar vid 50

I förra blogginlägget skrev jag om att jag tog en liten paus från skrivandet. Detta inlägg handlade egentligen om förra veckan. Det är en annan orsak till att jag inte skrivit något denna vecka. Jag vet inte vad som orsakar det hela men det började kännas obehagligt i bröstet på mig för någon vecka sedan. Jag gick och klagade på jobbet hela förra helgen och mina kollegor sa till mig att jag borde söka för det och se så det inte var något farligt. På måndag när jag hade kastat i mig maten på en kvart och satt mig och jobbade igen så hände det något. Jag trodde verkligen att jag skulle dö. En intensiv smärta i bröstet och hjärtklappning, sedan strålade det upp mot halsen och vänster sida ut mot armen. Jag kunde inte andas och kände hur det började svartna för ögonen på mig. Jag tänkte att nu är det slut. Hjärtat stannar. Så släppte det och jag hade bara smärtan kvar i en enda punkt i bröstet där jag känt mig öm hela tiden i en vecka. När jag lugnat mig lite så ringde jag till vårdcentralen och en f.d. kollega till mig sa att jag skulle gå dit direkt. Jag tassade iväg de få metrarna vi har till vårdcentralen och blev väl omhändertagen. Läkaren undersökte mig direkt och bestämde att jag skulle kollas upp lite mer. De ringde efter en ambulans som kom med blåljus.

Efter alla prover och undersökningar, 5 timmar på akuten och ett möte med en medicinläkare så kunde jag knalla iväg till busstationen i karlstad och åka hem igen med ett recept på Omeprazol. Jag ska testa detta magsårsläkemedel för att se om det kan vara uppstötningar som retar och smärtar. Det är inte helt ovanligt så nu provar jag mig fram lite.

Det är klart att när man ställs inför faktum att det kan vara något krångel med hjärtat så blir man rädd. Jag kände mig en aning omskakad och eftertänksam. Det kanske inte går att jobba heltid, ägna 4 timmar per dygn till sitt företag, dansa 4 kvällar per vecka och vara ensamstående tonårsmamma. Något måste jag nog göra avkall på en tid så jag började med att lägga bort allt utom att vara morsa för det kan jag inte få hjälp med. Det vore ju enkelt om han hade en far men han har bara sitt ansvar på papper. Vete tusan varför han överhudtaget vill ha gemensam vårdnad när han bor på andra sidan klotet och inte ens vill träffa honom när han är i landet bara för att han råkade ha feber! Han försöker visa sin vilja att bry sig genom genom att köpa en väska full med kläder som han tar hit men de är i fel storlek och inte alls något som grabben gillar så nu har jag 2 årsförbrukningar kläder liggandes som aldrig blivit använda att försöka bli av med på Blocket eller Tradera!

Det finns äldre syskon som grabben kan vara hos om han vill och de tar hand om honom men de har ju sitt eget liv och jag kan inte lasta över syskon på dem. Tur att grabben är otroligt duktig och inte alls krävande. Han har faktiskt varit oerhört trevlig och social nu när jag varit hemma och sjuk. Jag är mycket tacksam för att jag har honom här. Jag älskar mina barn och har afktiskt väldigt svårt att förstå hur deras far har kunnat överge dem som han gjort.

Nu har jag vilat några dagar men fuskade och gick på företagets sommarfest i torsdags. Jag funderade länge på hur jag skulle göra men bestämde mig för att gå dit. Jag var orolig att ledningen skulle se snett på mig om jag kom dit fast jag var sjukskriven. Det ser ju faktiskt väldigt illa ut att gå på fest när man inte går till jobbet. Nu måste jag säga att jag har de bästa ledarna man kan tänka sig för t.o.m. vår VD stöttade mig och sa bestämt ifrån att jag skulle vara rädd om mig för att mina barn behöver mig. Det var inte vad jag hade väntat mig att få höra men jag kände mig glad för att ha gått iväg på festen för då fick jag än en gång bekräftat vilka otroligt bra kollegor och medarbetare jag har som verkligen bryr sig om varandra. Nu har jag vilat ett par dagar till. Det känns inte helt ok men jag har ändå friskanmält mig. Jag tror att jag kan jobba på måndag om jag inte blir sämre igen.