Vårkänslor eller bara jävligt ont!
Solen värmer och det är i det närmaste barmark ute. Jag hade en ledig dag i dag och vaknade tidigt av solens stålar som fann en glipa där jag inte riktigt hade fått ihop gardinen för fönstret. Det kändes fint att vakna och veta att jag skulle få njuta av en ledig skön vårdag.
När jag hällt upp kaffet så slog det mig att jag har bestämt inte alls några lediga dagar utan då brukar det finnas något möte eller liknande i min agenda. Jag undrade just vad det skulle vara som jag nu hade råkat glömma. När jag satt där med morgonkaffet så kom jag på att det kanske var just idag som jag bokat en tid på vårdcentralen för att få hjälp med att plocka ut en glasbit i trampdynan som suttit där sedan i oktober då jag fyllde 50. Den lapp jag skrivit upp tiden på var borta så jag ringde till vårdcentralen (hade naturligtvis inte deras hemliga nummer i huvudet som jag ringer på i tjänsten). Jag satt i kö en stund och Kerstin svarade klockan kvart i nio. Jo du ska vara kl. 9 sa hon. ”Skit” blev mitt svar då kommer jag. Där satt jag oklädd och nyss uppstigen ur sängen.
Medan jag svalde kaffet hoppade jag in i duschen och fuskade så att det i alla fall blev en ren fot! Torkade mig snabbt och på med kläderna. Tur att vårdcentralen ligger i huset snett emot. Jag var på plats kl. 08.58 och hörde hur Ulrika frågade efter mig när jag satt i kassan. Det blev ingen lång väntan där utan raka vägen in i ett behandlingsrum
En glasbit i foten är inget vidare att ha och faktiskt inget vidare att försöka ta bort heller. Det är i det närmaste omöjligt att hitta den. Jag fick bita i handen när läkaren bedövade. Men sen var det lugnt. Bara att ligga där och fundera på hur det går. Syster nummer 3 Solveig som jag hade kontakt med där är liksom de andra f.d. kollegor till mig. På den här vårdcentralen jobbar en till gammal arbetskamrat Kicki. Det blir som oftast en hel del prat om annat än det man kommer dit för att göra. Det kändes bra idag för det är verkligen inte kul att bli skuren i foten. Det var inte heller särskilt roligt att gå därifrån och veta att läkaren inte hitta någon glasbit. Det blir ett nytt besök till röntgen och kirurgen i stället. Hoppas att jag får det gjort innan sommarsemestern. Det ska bli skönt att kunna gå långt igen och att dansa en hel kväll utan att få ont i foten.
Nu har jag intagit högläge med foten och ska vara lite försiktig med den några dagar så såret läker. Det är sytt och omplåstrat men med lite piller så känns det helt ok. Tur att jag jobbar i helgen för då håller jag mig stilla.
